Hemma i kära Sverige

Det blev tyvärr väldigt dåligt med skrivandet i Singapore under och efter min semester. Tänkte inte skriva om det just nu heller, men jag var förkyld en hel massa, hade det underbart med min familj på Tioman i Malaysia, många långa timmar med jobb igen och så blev jag prinsessa tillsammans med nya goda norska vänner. :)


Men idag sitter jag och är allmänt nostalgisk. Varför får man en klump i magen av att bli påmind om vissa människor och händelser? Visst, jag förstår en del av det, men en del människor har man träffat så kort och de har ändå satt betydande spår i hjärnan/hjärtat på en. Det är en märklig känsla som liksom kittlar i mig och får mig att tänka på ännu fler av de människor som får mig att känna så. Jag tror att min hjärna "spelar mig ett spratt". Minnen förskönas. Även de minnen som är ganska nya. Det är alla "tänk om" som kittlar. Fantasier som aldrig blir något annat.

Lustigt att mina "fantasier" just oftast är såhär, eller så är det "dommedagsfantasier". Men fantasierna går aldrig speciellt långt, de stannar vid att bara kittlas, lätta tankar som mest bara virvlar runt men aldrig kommer någonstans.

Luddigt? Ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0