Festival, folk , muskler och jag.
Arvikafestivalen i helgen var ganska mycket som vanligt. Jag gillar dock inte riktigt att det är sista året de de har det som en synthfestival. Jag gillar ju synth, speciellt live. Festivalens höjdpunkter var Oskar Linnros och Agent side grinder, även Babyshambles var en överraskande bra spelning, och In flames var ju inte så tokiga heller.
Kanske var festivalen bättre än vanligt? Ja, mtp mig alltså. Jag var stabil. Dock så kunde jag ji inte riktigt slappna av förrän vi flyttade bilen från den där "parkeringen" som vi först blivit hänvisade att ställa bilen på. Det var lerigt där redan från början och att det regnade så mycket på lördagen gjorde ju inte saken bättre. Så bilen flyttades på dagen på lördag och sedan kunde åtminstone jag ha mycket trevligare även om det inte blev något alkoholdrickande. Parkeringen stängdes dessutom under natten till söndag, då kändes det bara ännu bättre att ha flyttat bilen! :)
Träningen känns mer och mer viktig. Insåg under festivalen att jag har ändrat inställning till muskler. Förr brydde jag mig inte nått vidare om muskler, jag atraherades inte ens av muskulösa killar som så många andra gjorde. Nu däremot är muskler en faschination. På festivaler är så mycket olika folk, men väldigt många av dem var "blekfeta" utan att man såg en enda liten muskler under fettet. De spinkiga ser inte bra ut de heller, det ser sjukt ut. Jag har lärt mig att se vilka som ser ut att träna. Förr såg jag inte sånt alls. Tror att våra föräldrar har bra mycket bättre förutsättningar att leva långa och friska liv än vad min och yngre generationer har.
Så skönt att sitta ensam hemma en stund bara. Grymt skönt att få va ensam!
Att vara eller inte vara...
Jag tycks hamna i någon slags existentiell kris lite nu och då. Ja, just nu är ett sådant tillfälle, på flera sätt och av flera anledningar antar jag. Det har väl egentligen inte varit riktigt bra på många veckor.
Hur fan är jag som människa egentligen? Så mycket skuld som jag bär runt på, fastän jag vet att jag inte behöver/borde. Så mycket skuld som dyker upp bara av att tänka. Hela mitt liv kantas av skuldkänslor. Skuldkänslor från alla håll och kanter över att jag inte kan vara den människa som andra önskar, för alla önskar ju olika dessutom. För att jag inte kan vara till lags, för att jag aldrig kan vara upp över öronen förälskad så som alla andra verkar kunna vara. Det är ju löjligt egentligen.
Jag är tråkig. Jag är verkligen tråkig. VERKLIGEN.
Jag är inte passionerad. Jag tänker alldeles för mycket och för krångligt. Eller så tänker jag inte alls. Jag är inte speciellt kramig och gosig heller. Jag är inte spontan när det gäller känslor, jag behåller det för mig själv och funderar sönder det.
Jag är ju ganska dålig på relationer med människor öht. Djur är lättare. En katt t.ex. kan jag sitta och krama länge och bara fascineras av hur de ser ut och rör sig. Så nu skaffar jag mig en katt.
Annars är idag en riktigt bra dag. :)
Känner mig snygg idag! Det minskade midjemåttet har en sådan inverkan på mig. Känns som att jag har kontroll på maten nu. Det är inte så jobbigt att äta ”rätt”. Laddar bara för att kunna börja träna på gymmet igen på riktigt. Nu vill jag ännu mer ha stora muskler och mindre underhudsfett. Läser en massa inspirerande bloggar. Så skönt också att få läsa att man inte alltid är lika motiverad, men de dagar man tappat motivationen så gäller det bara att ha bestämt sig och följa sina mål ändå. Inga konstigheter, men det är bra att höra trots allt.
Är så grymt sugen på att träna, men jag borde ju städa och förbereda för den lille fyrbeningen. Om jag sätter lite fart så kanske jag hinner allt! Off I go!
