almost me

Jag har gått upp i vikt i vinter. Inte bra. Visst, lite av det är säkert en ökad muskelmassa, men långt ifrån allt. Jag har tränat mycket mindre kondition det senaste, jag antar att det är därför. Så nu är det dags att röra mer på ”dököttet” och träna mer kondition, alltså ge sig ut och jogga. För att inte tala om att jag får tänka mer på vad jag äter.
Trevligt nog har jag fått upp ögonen för www.jogg.se. Det har visat sig vara en riktigt bra sida. Jag kan skriva in alla jogg-uppgifter så som joggingrundans längd, hur lång tid det tar, vilken medel- och maxpuls jag haft och lite till. Dessutom kan jag skriva in övrig tid som jag tränar och vad jag har tränat, det är nästan en komplett träningsdagbok. Det inspirerar en del eftersom man bara vill fylla på den och se hur antalet timmar man tränat ökar och hur långt man egentligen kunnat springa på en månad.

Vårsolen piggar upp! Vitsipporna vaknar i min rabatt, tillsammans med några lysande gula krokus. Hemma i Kråkviken fanns även tussilago och blåsippor och så väntar katten ungar när som helst. Precis som det ska va på våren! :)

Sitter även och funderar över om jag skulle ta och köpa färg så att jag kan måla första delen av hallen i helgen? Tror att den ska få bli ljust grå med mörkare grå lister längs golv och runt dörrar.

Ja, sedan i torsdags så är jag alltså ensam ägare till mormors gamla hus. En märkvärdig känsla, skrämmande, spännande, inspirerande och en väldig massa mer.
Så nu är det dags att rusta upp kåken. Inte lätt alltså. Speciellt med tanke på min ambivalens. På ett sätt så vill jag inte ändra någonting, eftersom jag gillar stilen i huset och så är det ju ändå mormor och morfar som gjort allt där innan. Men det behövs verkligen nya tapeter t.ex. på sina ställen. Det lutar åt att vardagsrummet eller hallen ändå får bli först i tur på att få en ansiktslyftning.

Det är underbart skönt att våren verkar komma krypande. Jag är mer och mer sugen på att få komma ut och jogga. Man vill ju kunna göra det utan att få röda och kliande lår av ”kylan” (dessvärre innebär inte ”kyla” att det är minusgrader). Vet inte riktigt vart jag tänkt mig komma med mitt tränande heller. Både känner och ser att allt gymmande gett resultat, men vart är man på väg? Jag har bara två gånger kvar att leda boxen nu också, den enda slags ”konditionsträning” som jag egentligen ägnat mig åt de senaste månaderna. Jag saknar boxen, ja att träna den själv. Man har inte alls samma ork och kraft att slå längre.
Men det blir nog bra att inte ha något att passa på tisdagskvällarna på ett tag. Har en känsla av att det kan bli en del pysslande med huset. Kanske tur att jag inte gick med i Styrelsen på gymmet. Det hade nog blivit för mycket just nu. Fast visst hade det varit lite roligt också… Men det är ju egentligen den sociala biten jag saknar. Att kunna hitta på något med någon utanför gymmet (!?) och utanför förhållandet. Jag saknar goda vänner. Och jag vet liksom inte hur man tar kontakt med folk …eller att ta kontakt är inte så svårt, men att behålla kontakten vet jag inte hur man gör? Jag är så rädd för att va ivägen och va för mycket på att jag hellre inte gör någonting alls. Dumt, jag vet. Men allt bara låser sig, tar helt stopp.

Mmh, är väldigt sugen på att shoppa-loss i nån trevlig klädbutik. VÄLDIGT sugen. Kanske mest för att jag känner att jag inte borde? Pengarna spenderas så fort ändå. Speciellt när man nyss fått köpa ny generator och lite andra småsaker till bilen samt köpt ny mobiltelefon och så dessutom tagit ut tre obetalda semesterdagar i samband med julledigheten. Ja, och så ska jag väl försöka se till att det där husköpet blir av inom en inte allt för lång framtid …så blir det resa till Teneriffa dessutom. Även det kostar pengar juh. :-P

Jag vill gå på ansiktsbehandling också! Min trista hud i ansiktet stör mig, både för torr och för fet juh. Det blir iaf ny frisyr och hårfärg på onsdag. Äntligen!

Spenderar en hel del tid i gymmet som sagt, det är trevligt. Tycker redan jag ser att musklerna växt lite. Men jag saknar konditionsträning också. Vill att det ska bli vår så att man kan gå ut och springa. Det är visserligen inte så kallt nu heller, men min köld-allergi tycker att det är det. Inte skoj att gå ut och springa om man vet att röda kliande lår väntar en när man kommer hem.

Mår mycket bättre nu än förra veckan. Antar att jag hade för mycket att tänka på då. Så just nu är jag faktiskt ganska tillfreds med tillvaron.
Jag är dock ganska trasig annars. Bristningen i bröstmuskeln verkar bättre, men jag vågar ännu inte anstränga den allt för mycket. I tisdags fick jag ont i knät, tyckte det kändes ganska bra igår, men idag är det värre igen. Börjar man bli gammal?

Jag kan inte heller låta bli att känna mig en aning förbisedd. Men det är väl så, syns man inte finns man inte.

Har kikat runt efter katter igen. Devon Rex och Cornish Rex är ursöta raser, för att inte tala om Bengalerna. Saknar ett litet husdjur att ta hand om.

                    

Mmh, hittills har 2009 varit trasigt. Jag har bränt mig på ugnen två gånger, föräldrarnas katt rev mig ordentligt för att jag inte matade den snabbt nog, jag tappade en full glasflaska med chilisås på foten, har varit förkyld, har köpt ny telefon som genast fick lämnas in för lagning då den stänger av sig jämt, i söndags morse sprutade det vatten i hela köket och nu har jag antagligen råkat ut för en muskelbristning så att det inte går att träna värst bra.
Jag vill inte vara trasig.
Jag sitter och nyser på jobbet hela tiden också, får väl se om det blir bättre när jag byter kontor.

Min mor säger att jag tar för mycket hänsyn, och hon har rätt. Tyvärr skadar det egentligen inte bara mig själv. Jag har så många gånger önskat att jag skulle inte skulle ha någon egen vilja, att jag skulle va som en trasdocka som bara hängde på utan att tycka och tänka nått själv. Allt hade varit så lätt då. Nu måste jag istället få mig själv att tänka efter före, få klart för mig vad jag egentligen känner. Inte så lätt när man alltid varit van att låta bli att tänka på vad man känner. Jag är så van att hålla mig ifrån känslor att jag ofta faktiskt inte vet hur jag mår. Jag vet att det inte låter logiskt alls, men det är det väl inte heller. Man tycker ju att folk borde veta vad de känner, men har man stängt vägen mellan känsla och järna och bara inte tänker efter, så finns där ingen känsla.

Nåja, jag har spenderat mesta av min fritid denna vecka på gymmet. Det är trevligt att vara social där, men träningen blir inte så intensiv när man upptäcker att det finns en massa folk att prata med.

Nästa lördag är det träningsfestival i Bengtsfors! Jag ska leda ca 15 min box, det blir spännande och utmanande. Det var faktiskt en hel del folk där förra året. Trevligt att det händer nått iaf. Jag kommer dock vara grymt nervös.

Var på returen i Åmål igår. Köpte två stolar, just den modellen som jag letade efter och bara 30 kr/st. Ikväll och imorgon är mina mål att göra en CD med musik för gymmet, ordna i köket, flytta databord och byrå, flytta bokhylla, torka av de nya stolarna, ja och så får jag inte glömma att ta mig iväg till gymmet för ett sent träningspass ikväll.

Yes, glasögonbågar bestämda och beställda. Vilka det blev kommer avslöjas på bild när jag fått dem! Fick dessutom ett par solglasögon för en relativt billig penning. Hoppas verkligen att de kommer före jul. Jag är som sagt måttligt road av den där huvudvärken som kommer nu och då. Ska bli lite spännande att gå runt med glasögon på sig också!!!

Sedan är en resa beställd till Teneriffa den 15:e till 22:a mars!

Den hemmagjorda glöggen ska tappas upp idag. Synd att jag inte kan bjuda er mina vänner på glöggkalas ikväll bara. Eller? Om ni är sugna är det bara att komma och knacka på. Tror bestämt att jag även har några hemmagjorda pepparkakor kvar.

Fick precis en flaska med skumpa av en försäljare som var här också, så då måste ju även nyår va räddat.  ;-)

Puss och kram på er alla vänner!

Helgens julbord och vistelse i Strömstad var väldigt trevligt. Jag kan helt klart tänka mig att göra det igen. Väldigt mycket god mat och trevligt sällskap. Ruskigt god sushi hade de också på julbordet! Jag är glad att jag inte åkte dit själv utan hade min ”respektive” med mig. Det liksom förväntades att man var två. Gillar inte sånt.

Den här huvudvärken tar kål på mig. Den gör mig ledsen och nedstämd. Jag hoppas verkligen att det beror på att jag behöver glasögon och inget annat.
Vapnet får bli dagens artist och dagens låt blir ”kalla mig”.

” Så simpel som jag är
Kan jag inte förstå
Hur jag ska bära mig åt
För allt blir fel
Och hur du ser på mig
Stämmer ganska bra
Med hur jag ser på mig

Så kalla mig CP
Kalla mig bög
Det kanske är fel
Men en bra metafor
För den jag är
Det jag är”

Jag måste få någon slags ordning hemma nu, jag blir tokig annars. Jag har aldrig tid till det. Jag måste sluta lyssna på andra, inte fråga bara göra.

INTE FRÅGA. BARA GÖRA.

Jag behöver mer tid, så mycket mer tid.

Förmiddagen igår var helt underbar, jag var riktigt, riktigt glad. Det var lätt och roligt att vara på jobbet och träffa folk. Min väldigt stressiga och fullbokade vecka låg bakom mig och en ny vecka full med trevliga saker låg framför mig. Jag jobbade en halvtimme extra och lyckades tom få gjort en del saker när jag kom hem. Sedan var det dags för en rask promenad med pojken.

Jag fick ur mig att jag inte gillar hans hus, eller snarare placeringen av hans hus. Det är alldeles för mycket insyn, både in till huset och kanske framför allt gräsmattan runtomkring. Det var jobbigt då jag vet att han tycker väldigt mycket om sitt hus och har en väldig massa planer för det. Ja, vi pratade självklart om att flytta ihop. För även om det inte är dags för det än, så funderar uppenbarligen både han och jag på hur det skulle vara. Tyvärr tror jag inte att jag skulle må bra i huset pga insynen. Att flytta dit för en kort period skulle jag väl kunna tänka mig, men om man tänker sig att vi skulle bo där för resten av livet så blir jag nästan illamående. Jag tyckte det var jobbigt nog att klippa gräset ut mot vägen av det hus jag bor i nu. Kände mig iakttagen och inte alls bekväm. Jag känner obehag när jag går förbi kaféet, pizzerian och kinarestaurangen inne i Bengtsfors när det är ljust ute också. Det är bara nu på vintern när det är mörkt som det känns bättre att gå runt inne i Bengtsfors, men då känner man sig obekväm i för upplysta rum i sitt hus istället. Inte alls konstigt att mamma och moster alltid klagade över hur neddraget och igenbommat min förra lägenhet alltid såg ut. Det var så.

Jag fick också ur mig att jag är räd att tappa bort mig själv i vår tvåsamhet. Detta var ruskigt svårt att förklara, inte minst för att det blir så svårt att prata när man gråter. Men jag har ju inte riktigt något begrepp om vem jag egentligen är, och jag är rädd att jag omedvetet följer andra för mycket och vaknar upp en dag och inser att jag mår tokigt dåligt och hamnat i en situation som jag inte alls vill vara i.

Malin, du har sagt att jag lyssnar för mycket på mina föräldrar och det är helt sant, jag lyssnar för mycket på andra också. Även dig lyssnar jag för mycket på. Jag är inte alltid medveten om det när jag gör det bara.
Föresten så får jag tacka för det trevliga sällskapet i Göteborg. Vi ses alldeles för lite.

Det stora julbordet med jobbet är på lördag. Övernattning och en massa mat i Strömstad. Det är så mycket man vill hinna med när man är där bara. Jag vill hinna träna i deras fina gym, gå på det enda träningspasset som ligger rätt tidsmässigt, promenera i Strömstad och spendera tid med Sören och bara ta det lugnt också. Jo, det är nog en omöjlighet att hinna allt, men jag hoppas på det bästa.

Hoppas få ordning på håret på fredag, äntligen. Har väntat länge nu. Ska dra med mig mor till Åmål på fredag eftermiddag för att beställa glasögon (nej, jag har inte bestämt mig om bågarna ännu) och julhandla lite. Skönt att inte jobba hela långa dagen iaf.

                                                                  
Jag har aldrig blivit färdig, aldrig helt färdig. Därför dekonstrueras jag ständigt och byggs upp på nytt för att hitta den nya utbyggnad som kan fullborda verket. Men jag blir aldrig klar, blir aldrig fullständig. Alltid något som fattas. Jag är inte komplett.

Vaknade med huvudvärk även idag. Börjar tro att det bara händer när jag mår dåligt, ja alltså är ledsen, och går och lägger mig.

Jag vet egentligen inte varför jag blev ledsen, eller jo, jag började tänka för mycket. Men varför gjorde jag det? Tar jag mig själv på så stort allvar? Det sista vi pratade om var att jag har så mycket prylar, ingen nyhet i sig, men innan har jag inte brytt mig när folk säger så eftersom det bara angått mig. Nu kan det eventuellt komma att angå någon annan också så småningom. Tyvärr identifierar jag mig väl en massa med mina prylar. Känner liksom ett band till var och en av grejerna. Det låter väl löjligt, men mina saker känns väldigt mycket jag och vad är/har jag utan sakerna? Vad är det som visar vad jag är om inte mina prylar?
Ja, jag har så dåligt självförtroende att jag identifierar mig via mina ägodelar.

Jag ska leda boxen ikväll igen, men när jag kommer hem ska jag se om jag inte kan försöka stoppa undan lite grejer och se hur det känns och om jag alls lyckas. Fast jag kommer säkert inte ha tid med det... Men då får jag väl ta tag i det imorgon istället.


Jag funderade häromdagen på varför jag är ledsen alls? Just det var en bra dag och att jag skulle gå runt och va ledsen var då helt obegripligt. Idag är däremot en väldigt mycket "mittimellan-dag" och som flera gånger tidigare får jag för mig att jag mår dåligt när jag är trött. Jag måste försöka komma i säng i tid.


Jag är rädd för att tappa den jag är. Vem nu det än är!?
Ända sedan jag flyttade tillbaka till Bengtsfors så har det där varit en återkommande fråga. Visst har den funnits där en hel del förut också, men det har blivit mer nu. Antagligen för att man nu förväntas ha funnit sig själv och veta vad man vill och hela det köret. Jag vet inte alls vem jag är eller vad jag vill. Vad har jag för mål i livet nu? Inga alls.

Jag är också rädd att tappa bort mig själv för att jag är för snäll. För att man följer andra för mycket, för att jag inte ens noterar vad det är jag gör förrän efteråt. Jag mår inte bra när jag inte känner att det finns utrymme för mig, men vad är jag och vad är det jag vill ha utrymme till? Man måste själv skapa sig det utrymmet, andra kommer inte ge det till mig. Men hur ser mitt eget utrymme ut?

Blev löjligt glad av att bli hembjuden av tjejen som tagit över min förra lägenhet. Hon kan va en blivande vän, jag hoppas det. När hon var och kollade på lägenheten insåg hon iaf på en gång att vi hade ganska mycket samma smak inredningsmässigt. Så vi snackade en hel del om gamla grejer och auktioner och sånt. Idag sprang jag på henne på konsum, eller det var snarare hon som såg mig först. Det är en mycket trevlig tjej, hoppas bara att hon inte är allt för intensiv sas.

Ikväll ska jag gå på ljus och ljud show, vet eg inte alls vad det är, men helt tokigt kan det väl inte vara.

Och nu ska jag städa, vill desperat få någon slags ordning här.

Det är inte roligt att vakna ledsen. Det har hänt flera gånger det sista, kanske för att jag försöker dölja hur jag mår på kvällarna? Jag vet inte. Jag har ju inget att må dåligt över. Väl?

Har beställt tid att klippa och färga håret den 5:e december, det ska bli otroligt skönt. Vad är det jag vill eg med allt detta sparande av hår? Vilken frisyr är det jag vill ha? Vad är det ett långt hår gör som ett kort hår inte gör? Torkar ännu långsammare!

Fick middagstipps av Inga på jobbet idag, så jag ska nog handla till det och laga det imorgon. Det blir italienska köttbullar.

Jag är mindre ensam nu än vad jag någonsin varit. Det är väldigt trevligt och jag trivs i hans sällskap, men man kan sakna att ha en kväll för sig själv. Fast samtidigt kan jag inte tänka mig att vara själv så länge jag vet att han finns i närheten.

Jag saknar vänner. Saknar att kunna umgås med en kompis någorlunda regelbundet, någon man lättvindigt kan hälsa på vilken kväll som helst i veckan och som kommer till mig och fikar på söndag em. Träffar egentligen inget folk utanför jobbet och träningslokalen.

Katten har sprungit bort också. Han har varit försvunnen i snart en vecka. Man inser nu att man räknade honom som en kompis trots allt, någon man kunde "prata" med liksom. Saknar att han sitter på toaletten och slickar sig ren samtidigt som jag duschar.

Har startat en del virkprojekt nu när jag varit sjuk, och det blir ingen träning på hela denna veckan iaf, så jag hoppas att man kanske kan få färdigt nått av dem också. Har hittat en massa amigurumi-figurer som är tokigt söta, så det blir en enkel variant på en sådan som ska göras nu tillsammans med några snöflingor. Får se om man inte kan lägga upp en bild nu och då för att visa att man komma framåt i virkandet.

Mmh, vaknade kl 4 i morse och kunde inte sova, kände att jag hade ont i halsen. Nu när man kommit upp och iväg till jobbet, så känner man hur konstig man är i huvudet. Va det nån som stoppade en massa bommull i huvudet på mig inatt eller!? Inte så märkligt att man blivit sjuk egentligen när både pappa och Sören varit rejält förkylda med feber och sånt. Hoppas man slipper bli riktigt så sjuk iaf. Men det där dubbla träningspasset jag tänkt ha ikväll är det ju kört med.
Undrar om jag verkligen kommer kunna leda mitt box-pass på lördag, får väl se hur man känner sig imorgon och bestämma då.
Nåja, ska ta och svälja en alvedon och försöka jobba lite.

.................

Åh, jag är så jävla mesig. Inte blir det bättre av förkylning och mens som gör mos av huvudet och kroppen. Tror nog att jag har feber ändå. Bläää...
Man kan ju bara hoppas att jag inte hade fegat ur om jag varit frisk.

..................

Fegade inte ur trots allt. Nåja.
Tänka att man kan ha så nära till att vara ledsen och må dåligt, men ha så långt till att bli riktigt arg och att vara riktigt glad. Det är som om man inte är riktigt centrerad i sina känslor.

We're all gonna die alone.

Är seg i huvudet och trött, men det hoppas jag man får va när det bara är en timma kvar att jobba? Efter jobbet ska jag åka och köpa mig en stilig ljuslykta för en massa pengar, den är stor och ser ut som en gammaldags gatlykta typ. Mycket tjusig. Sedan kanske det blir en tur till caféet i byn.

Ingen träning idag alltså, måste dock försöka komma ihåg att boka mig på cykel och pump imorgon.

Har fått en ny arbetskamrat på kontoret idag också, han verkar trevlig. Hoppas han kan liva upp lite här.

Vi blev föresten erbjudna att via jobbet få vaccinera oss mot influensan gratis också, fast jag tror jag skippar det. Man får väl ändå tro att man är hyfsat ung och frisk och orkar med lite sjukdom om så blir fallet, eller? Känns inte helt vettigt att trycka i sig en massa konstigheter för att motverka något man inte eg vet om man kommer drabbas av.

Tja, så mycket mer vettigt har jag inte att skriva just nu, men det blir några rader mer än förra gången iaf. :-)

Jag var ju inte så bra på att blogga senast jag försökte, men kanske lyckas jag bättre denna gången.