almost me

Förmiddagen igår var helt underbar, jag var riktigt, riktigt glad. Det var lätt och roligt att vara på jobbet och träffa folk. Min väldigt stressiga och fullbokade vecka låg bakom mig och en ny vecka full med trevliga saker låg framför mig. Jag jobbade en halvtimme extra och lyckades tom få gjort en del saker när jag kom hem. Sedan var det dags för en rask promenad med pojken.

Jag fick ur mig att jag inte gillar hans hus, eller snarare placeringen av hans hus. Det är alldeles för mycket insyn, både in till huset och kanske framför allt gräsmattan runtomkring. Det var jobbigt då jag vet att han tycker väldigt mycket om sitt hus och har en väldig massa planer för det. Ja, vi pratade självklart om att flytta ihop. För även om det inte är dags för det än, så funderar uppenbarligen både han och jag på hur det skulle vara. Tyvärr tror jag inte att jag skulle må bra i huset pga insynen. Att flytta dit för en kort period skulle jag väl kunna tänka mig, men om man tänker sig att vi skulle bo där för resten av livet så blir jag nästan illamående. Jag tyckte det var jobbigt nog att klippa gräset ut mot vägen av det hus jag bor i nu. Kände mig iakttagen och inte alls bekväm. Jag känner obehag när jag går förbi kaféet, pizzerian och kinarestaurangen inne i Bengtsfors när det är ljust ute också. Det är bara nu på vintern när det är mörkt som det känns bättre att gå runt inne i Bengtsfors, men då känner man sig obekväm i för upplysta rum i sitt hus istället. Inte alls konstigt att mamma och moster alltid klagade över hur neddraget och igenbommat min förra lägenhet alltid såg ut. Det var så.

Jag fick också ur mig att jag är räd att tappa bort mig själv i vår tvåsamhet. Detta var ruskigt svårt att förklara, inte minst för att det blir så svårt att prata när man gråter. Men jag har ju inte riktigt något begrepp om vem jag egentligen är, och jag är rädd att jag omedvetet följer andra för mycket och vaknar upp en dag och inser att jag mår tokigt dåligt och hamnat i en situation som jag inte alls vill vara i.

Malin, du har sagt att jag lyssnar för mycket på mina föräldrar och det är helt sant, jag lyssnar för mycket på andra också. Även dig lyssnar jag för mycket på. Jag är inte alltid medveten om det när jag gör det bara.
Föresten så får jag tacka för det trevliga sällskapet i Göteborg. Vi ses alldeles för lite.

Det stora julbordet med jobbet är på lördag. Övernattning och en massa mat i Strömstad. Det är så mycket man vill hinna med när man är där bara. Jag vill hinna träna i deras fina gym, gå på det enda träningspasset som ligger rätt tidsmässigt, promenera i Strömstad och spendera tid med Sören och bara ta det lugnt också. Jo, det är nog en omöjlighet att hinna allt, men jag hoppas på det bästa.

Hoppas få ordning på håret på fredag, äntligen. Har väntat länge nu. Ska dra med mig mor till Åmål på fredag eftermiddag för att beställa glasögon (nej, jag har inte bestämt mig om bågarna ännu) och julhandla lite. Skönt att inte jobba hela långa dagen iaf.