almost me

Jag är mindre ensam nu än vad jag någonsin varit. Det är väldigt trevligt och jag trivs i hans sällskap, men man kan sakna att ha en kväll för sig själv. Fast samtidigt kan jag inte tänka mig att vara själv så länge jag vet att han finns i närheten.

Jag saknar vänner. Saknar att kunna umgås med en kompis någorlunda regelbundet, någon man lättvindigt kan hälsa på vilken kväll som helst i veckan och som kommer till mig och fikar på söndag em. Träffar egentligen inget folk utanför jobbet och träningslokalen.

Katten har sprungit bort också. Han har varit försvunnen i snart en vecka. Man inser nu att man räknade honom som en kompis trots allt, någon man kunde "prata" med liksom. Saknar att han sitter på toaletten och slickar sig ren samtidigt som jag duschar.

Har startat en del virkprojekt nu när jag varit sjuk, och det blir ingen träning på hela denna veckan iaf, så jag hoppas att man kanske kan få färdigt nått av dem också. Har hittat en massa amigurumi-figurer som är tokigt söta, så det blir en enkel variant på en sådan som ska göras nu tillsammans med några snöflingor. Får se om man inte kan lägga upp en bild nu och då för att visa att man komma framåt i virkandet.